PSBElectric2

Pet Shop Boys – Electric

It’s in the music
It’s in the song
And the feeling of the warmth around us all is so strong

Med några få textrader sammanfattar Neil Tennant, som så många andra före honom, dansgolvsnattens magi. Känslan av gränslös gemenskap och bekymmerslöshet. Men det är samtidigt en summering av Pet Shop Boys tre årtionden långa karriär. För bakom fasaden av stilperfektion och trafikkoner så är det alltid musiken som har varit kärnan. Den ständiga jakten på den perfekta poplåten.

Visst har det blivit några utflykter. En balett här, ett stumfilmssoundtrack där, men de har på det stora taget varit parenteser på vägen. Men det är ju popmusiken i sin bästa form som alltid utgjort hjärtat. läs hela

10 skivor toppbild

10 skivor som har format mig (och varför)

Så hände det sig en dag att jag fick en utmaning från Patrik Hamberg att lista tio skivor som format mig. Inte nödvändigtvis de tio skivor som jag idag skulle ta med mig till den öde ön, utan istället musiken som gjort mig till den jag är idag. Ja, musiksmaksmässigt, åtminstone.

Att sammanfatta sig själv – alla sidokast och korsdrag som jag stött på under mina musiklyssnande år – i tio skivor är förstås en halvt omöjlig uppgift. Trodde jag åtminstone. Men åtta av dem trillade på plats av sig själv bara jag började fundera. Jag behövde inte fundera särskilt mycket kring de två sista. Bara det, att de gjort så pass stort avtryck i mig, gör att det blev rätt lätt. läs hela

Panti Bliss - Oppressive toppbild

Panti Bliss – Oppressive (The Best Gay Possible)

Helt plötsligt, när snön hittat hit igen, upptäcker jag att Pet Shop Boys remixat ut nytt. Ja, eller snarare tonsatt ett tal.

Fram till igår hade jag överhuvudtaget inte hört talas om Panti Bliss. Än mindre om en homofobikontrovers som Panti, eller Rory O’Neill, började året med. Men efter en snabbsväng genom Googles sökvärld upptäcker jag att Panti är en drag queen-institution på Irland, som i början av 2014 hamnat i en mindre mediestorm kring anklagelser om homofobi och vad det egentligen innebär. Och kanske ännu mer om vem som har rätt att definiera ordet – och har rätt att känna sig kränkt och utsatt. läs hela

pet-shop-boys-elysium-detail

Pet Shop Boys – Elysium

Jag börjar med att skriva något positivt om Ego Music och Hold On.

De är inte The Sodom and Gomorrah Show.

När jag första gången hade lyssnat igenom Pet Shop Boys elfte album (beroende på hur man räknar) var jag rätt benägen att stämma in i den rätt samstämmigt sågande kritikerkör som tyckt till om Elysium. Chris och Neils sämsta album, med råge.

Om det här hade handlat om ett album med en grupp jag aldrig hade hört talas om så skulle historien förmodligen ha slutat här. Men nu pratar vi om tidernas bästa popgrupp och då måste jag förstås tvinga mig till en genomlyssning till. läs hela

actually

25-årsjubileum, Actually

Jag har stått utanför King’s Cross Station. Bara stått. En stund.

Inget särskilt speciellt. Inget unik. Många andra har gjort samma sak. Jag är säkert inte ens ensam om anledningen till att jag under ett besök åkte till King’s Cross Station bara för att, tja, ha varit vid King’s Cross Station.

Anledningen var King’s Cross. Sista låten på Pet Shop Boys äldsta album. Eller andra album. Eller tredje album. Beroende på hur man räknar.

På flera ställen släpps idag duons senaste album Elysium (som jag lär återkomma till rätt snart). Men det är också på dagen 25 år sedan Actually landade. läs hela

pet-shop-boys-winner-remixed

Pet Shop Boys – Winner (remixvinnaren)

När Pet Shop Boys släppte första singeln från kommande albumet Elysium gick det lite sådär. Ingen katastrof, visserligen, men rätt långt till duons största stunder. Och dessutom en lite oroande sväng in på fel väg. Särskilt som inte ens b-sidorna riktigt orkade med att glänsa.

Hoppet stod då till remixerna. När andra får chans att tolka Chris och Neils musik. Något som inte heller alltid varit en kvalitetsstabil företeelse (lika mycket fingertoppskänsla som duon haft i sitt musikskapande, lika lite känsla har de haft i valet av remixare. Åtminstone under nittiotalet – det har varit lite bättre under tvåtusentalet. läs hela

Omslag Pet Shop Boys "Winner"

Pet Shop Boys – Winner

Att den första singeln från Pet Shop Boys kommande album Elysium blir Winner känns definitivt inte som en slump. Inte när singeln släpps mitt under OS på hemmaplan.

Nu handlar det inte riktigt om att rida med på tåget, men det är ändå klassiskt Pet Shop Boys, på något sätt.

När Danny Boyle, tillsammans med Underworld, fick i uppdrag att visa upp Storbritannien från sin bästa sida under OS-invigningen var Pet Shop Boys rätt självklart ett av namnen som passerade förbi i den populärmusikaliska kavalkaden. Neil Tennant och Chris Lowe har sedan starten 1981 trots allt blivit en av landets allra största exportsuccéer. läs hela

Omslag Pet Shop Boys "Very"

Pet Shop Boys – Invisible

I år har det gått 26 år sedan Love Comes Quickly seglade in i mitt liv. West End Girls i all ära, men det var först i och med uppföljarsingeln som jag var hopplöst fast. Så där fast som man är när man som tonåring upptäcker musik. När musik kan vara allt och lite till.

Att jag 26 år senare skulle strömma Pet Shop Boys nya singel över internet, och dessutom kunna se videon samtidigt utan att behöva hyra en Moviebox, var förstås inget jag kunde föreställa mig då.

26 år är väldigt lång tid. Det har hunnit hända oerhört mycket. Och samtidigt inget alls. Åtminstone inte i Pet Shop Boys värld. läs hela