Bild

Barry White, 10 år senare

Idag skjuts det upp fyrverkerier över hela USA. Ett hyllande av nationen och den anda som byggde den.

Idag är det också tio år sedan Barry White lämnade oss, 58 år gammal. Tio år sedan jag skrev den text som jag lika gärna hade kunnat skriva idag. Om Barry.

Men i år är det dessutom 40 år sedan Barry White släppte sitt första album i eget namn.

Jag hade kunnat säga att det blev startskottet för en lång och framgångsrik karriär, men Barry hade redan året innan bekantat sig med Billboardlistans högre regioner med Love Unlimiteds debutsingel Walking in the Rain With the One I Love, släppt året före Barrys egen debut. Även dessförinnan hade han jobbat med att producera och arrangera musik, som Bob & Earls Harlem Shuffle (som idag förmodligen mest för tankarna till House of Pains Jump Around). läs hela

Wee Gee - Hold On (To Your Dreams)

Wee Gee – Hold On (To Your Dreams)

Hur skulle det ha låtit om Barry Whites och Bobby Womacks vägar hade korsats i en skivstudio?

Förmodligen precis som Hold On (To Your Dreams).

Det är lätt att lura sig att livet är mycket enklare om man väljer att lyssna på musik med ett slutdatum. Att det, till skillnad från dagens ständiga störtflod av musik, faktiskt går att få lite bäring på tillvaron. Hanterbara mängder musik att upptäcka.

Gräver man sig tillbaka till sjuttiotalets discoscen blir livet allt annat än enkelt. För varje artist jag bockar av dyker minst två nya upp. Nya spår som leder till lika mycket till. läs hela

New Order - Blue Monday

New Order – 30 år av blå måndagar

Det finns intron och så finns det intron. Intron som fansen och de riktigt inbitna sekundsnabbt kan identifiera. Och så de där introna som nästan vem som helst kan placera lika snabbt.

Blue Monday tillhör sannolikt den senare kategorin. Efter ganska precis en sekund kan väldigt många peka ut Blue Monday. Åtminstone de som har varit hyfsat musikintresserade de senaste 30 åren eller så.

Idag är det på dagen just 30 år sedan Blue Monday släpptes första gången.

Historien om Blue Monday har berättats långt och kort i text och i bild. Med sina sju och en halv minuter, en av de längsta låtar som någonsin tagit sig in på singellistan i Storbritannien. Den bäst säljande tolvtumssingeln någonsin. Hur det Peter Saville-designade konvolutet var så dyrt att producera att skivbolaget Factory gick back på varje sålt exemplar – vilket ironiskt nog gjorde att singelns framgångar blev en av de främsta anledningarna till att Factory gick under. läs hela

7he Myriads

7he Myriads – ∞

Att ha något på tungan. Något som kliar i bakhuvudet. Men vet nästan, men polletten vill inte trilla hela vägen ner.

Jag började lyssna på 7he Myriads utan att ha särskilt mycket koll på vad jag kunde förvänta mig. Framförallt utan att ha läst in mig på titlarna. Hade jag gjort det sistnämnda hade jag förmodligen hört det direkt.

Det börjar i en direkt nedstigen tronföljare till Cerrones rymddiscoklassiker Supernature. Analogt discomörker, som sakta vävs samman med en plockad gitarr på gränsen till distsammanbrott. En lika omärkbar som tvär spårändring senare glider vi rakt in i det tidiga nittiotalets brittiska housepopscen utan att mellanlanda i åttiotalet. läs hela

2011 tärningar

100 fantastiska låtar 2011, del 10a

Traditionsenligt, och traditionsenligt försenat, är det dags för en genomgång av 100 låtar alla borde upptäcka och ta med sig från 2011. Har du missat de tidigare 100-listorna jag ställde samman på dagensskiva.com hittar du länkar dit längst ner på sidan. 100 låtar. 10 delar. Uppdelade över tio veckor. De låtar som finns i Spotify kommer att hamna i den här spellistan.

I år blev tio delar elva. Jag sparar de sista två låtarna till nästa vecka. Så den här veckans tio låtar blir bara åtta. läs hela

2011 tärningar

100 fantastiska låtar 2011, del 9

Traditionsenligt, och traditionsenligt försenat, är det dags för en genomgång av 100 låtar alla borde upptäcka och ta med sig från 2011. Har du missat de tidigare 100-listorna jag ställde samman på dagensskiva.com hittar du länkar dit längst ner på sidan. 100 låtar. 10 delar. Uppdelade över tio veckor. De låtar som finns i Spotify kommer att hamna i den här spellistan.

DJ Marky & S.P.Y. feat. Miri – Days Go Slow (Makoto Remix)

Days Go Slow såg dagens ljus redan 2009, men när låten 2011 sedan lyfte från Brasilien och mellanlandade i Japan för en påhälsning hos Makoto Shimizu, ja då fick den tillräckligt med nypåfylld energi för att orka ytterligare några varv runt dansmusikgloben. Och vilket fantastiskt energiknippe det är. Överklockad drum’n’bass insvept i de solskensvackraste av vemodsstråkar. Och så Miriam Hussains längtande sång. Drum’n’bass när den är som bäst alltså. läs hela

2011 tärningar

100 fantastiska låtar 2011, del 8

Traditionsenligt, och traditionsenligt försenat, är det dags för en genomgång av 100 låtar alla borde upptäcka och ta med sig från 2011. Har du missat de tidigare 100-listorna jag ställde samman på dagensskiva.com hittar du länkar dit längst ner på sidan. 100 låtar. 10 delar. Uppdelade över tio veckor. De låtar som finns i Spotify kommer att hamna i den här spellistan.

Try to Find Me – Needs Ending

Det är få saker som kan få mig att känna mig sådär kliande irriterande som när jag inte kan placera en melodislinga eller sampling. När den allra sista pusselbiten fattas. Needs Ending var en av låtarna som det dröjde innan jag till sist kunde identifiera som Jo Jo Zeps Losing Game. Eller rättare sagt inledningen av densamma. läs hela

2011 tärningar

100 fantastiska låtar 2011, del 6

Traditionsenligt, och traditionsenligt försenat, är det dags för en genomgång av 100 låtar alla borde upptäcka och ta med sig från 2011. Har du missat de tidigare 100-listorna jag ställde samman på dagensskiva.com hittar du länkar dit längst ner på sidan. 100 låtar. 10 delar. Uppdelade över tio veckor. De låtar som finns i Spotify kommer att hamna i den här spellistan.

Pete Herbert & Golden Fleece – Ivory Waves (Original Mix)

Det hinner gå ganska precis en sekund av Ivory Waves för att jag ska börja tänka Promised Land. Inte bara en av de bästa houselåtar som gjorts, en av de bästa låtar som gjorts överhuvudtaget. Det behövs knappt mer för att mina öron ska hinka ut alla potentiella invändningar genom rutan och gilla läget. Mycket. När det sedan visar sig att det inte bara är beatet och den väsande hi-haten som Pete Herbert och Golden Fleece lånat från Joe Smooths episka euforigospel utan, tja, egentligen hela paketet – då är det definitivt inte längre något snack. En tidsresa tillbaka till housens åttiotalsrötter, med housepiano och allt. I händerna på litauiska Downtown Party Network blir Ivory Waves något helt annat, en betydligt mer uppdaterad åttiotalsretrofiering. Väldigt bra den också, men i slutändan är det ändå originalet som är först över mållinjen. läs hela

2011 tärningar

100 fantastiska låtar 2011, del 5

Traditionsenligt, och traditionsenligt försenat, är det dags för en genomgång av 100 låtar alla borde upptäcka och ta med sig från 2011. Har du missat de tidigare 100-listorna jag ställde samman på dagensskiva.com hittar du länkar dit längst ner på sidan. 100 låtar. 10 delar. Uppdelade över tio veckor. De låtar som finns i Spotify kommer att hamna i den här spellistan.

The Miracles Club – Can You Feel It

När Larry Heard 1986 la sista handen vid Can You Feel It hade han förmodligen ingen aning om att han precis skapat ett av housens mest definierande ögonblick. Heards instrumentala originalversion fick sällskap av en Fingers Inc-kollegan Robert Owens för att sedan byggas vidare av andra. läs hela

2011 tärningar

100 fantastiska låtar 2011, del 4

Traditionsenligt, och traditionsenligt försenat, är det dags för en genomgång av 100 låtar alla borde upptäcka och ta med sig från 2011. Har du missat de tidigare 100-listorna jag ställde samman på dagensskiva.com hittar du länkar dit längst ner på sidan. 100 låtar. 10 delar. Uppdelade över tio veckor. De låtar som finns i Spotify kommer att hamna i den här spellistan.

Tim Deluxe – Transformation

Tim Deluxe är en enda låt för mig: 2002 års It Just Won’t Do. Sam Obernik-samarbetet som är var så irriterande påträngande att det till slut blev bra (Och med sin video som får sportfotografernas kvinnliga beachvolleyfotograferande att kännas rätt modernt och jämställt.) När jag hör Transformation är det svårt att tro att det handlar om samme man. Vi har lämnat Miami, Sisqo’s Shakedown och solskensmarinerad latinotrumpet långt bakom oss. Istället får vi instrumental pianohouse av mörkaste och mest ödesmättade sort. Dessutom med en metallisk hi-hat och ett trumhamrande som tar oss på en tidsresa tillbaka till det sena åttiotalet och Derrick May. En tolv minuter lång musikalisk förvandling som träffar rakt i mellangärdet. läs hela