7he Myriads

7he Myriads – ∞

Att ha något på tungan. Något som kliar i bakhuvudet. Men vet nästan, men polletten vill inte trilla hela vägen ner.

Jag började lyssna på 7he Myriads utan att ha särskilt mycket koll på vad jag kunde förvänta mig. Framförallt utan att ha läst in mig på titlarna. Hade jag gjort det sistnämnda hade jag förmodligen hört det direkt.

Det börjar i en direkt nedstigen tronföljare till Cerrones rymddiscoklassiker Supernature. Analogt discomörker, som sakta vävs samman med en plockad gitarr på gränsen till distsammanbrott. En lika omärkbar som tvär spårändring senare glider vi rakt in i det tidiga nittiotalets brittiska housepopscen utan att mellanlanda i åttiotalet. läs hela