New Order - Blue Monday

New Order – 30 år av blå måndagar

Det finns intron och så finns det intron. Intron som fansen och de riktigt inbitna sekundsnabbt kan identifiera. Och så de där introna som nästan vem som helst kan placera lika snabbt.

Blue Monday tillhör sannolikt den senare kategorin. Efter ganska precis en sekund kan väldigt många peka ut Blue Monday. Åtminstone de som har varit hyfsat musikintresserade de senaste 30 åren eller så.

Idag är det på dagen just 30 år sedan Blue Monday släpptes första gången.

Historien om Blue Monday har berättats långt och kort i text och i bild. Med sina sju och en halv minuter, en av de längsta låtar som någonsin tagit sig in på singellistan i Storbritannien. Den bäst säljande tolvtumssingeln någonsin. Hur det Peter Saville-designade konvolutet var så dyrt att producera att skivbolaget Factory gick back på varje sålt exemplar – vilket ironiskt nog gjorde att singelns framgångar blev en av de främsta anledningarna till att Factory gick under. läs hela

7he Myriads

7he Myriads – ∞

Att ha något på tungan. Något som kliar i bakhuvudet. Men vet nästan, men polletten vill inte trilla hela vägen ner.

Jag började lyssna på 7he Myriads utan att ha särskilt mycket koll på vad jag kunde förvänta mig. Framförallt utan att ha läst in mig på titlarna. Hade jag gjort det sistnämnda hade jag förmodligen hört det direkt.

Det börjar i en direkt nedstigen tronföljare till Cerrones rymddiscoklassiker Supernature. Analogt discomörker, som sakta vävs samman med en plockad gitarr på gränsen till distsammanbrott. En lika omärkbar som tvär spårändring senare glider vi rakt in i det tidiga nittiotalets brittiska housepopscen utan att mellanlanda i åttiotalet. läs hela

Teengirl Fantasy - toppbild

Teengirl Fantasy – Tracer

De ensammaste av pianoackord utrullade över ett försynt smatterpiskande. Rymdmattor, retroknorrande och söndagsgryningsförvirrade melodislingor. End.

Ett namn kan vara så mycket.

Fast jag vet hur det som Teengirl Fantasy släppt tidigare låter, som Cheaters, så kan jag inte släppa känslan att de borde låta som något annat.

Ett bollhav med fluffiga pom-poms, Hubba-bubba-träningsvärk och Katy Perry i rosa peruk.

Ungefär precis allt som Teengirl Fantasy inte är.

När Logan Takahashi och Nicholas Weiss släpper sitt andra gemensamma album som Teengirl Fantasy kommer jag att tänka på Larry Heard. Delvis därför att duons musik flera gånger dyker tillbaka till housens och Larrys tidigaste stunder, men också delvis därför att jag kommer att tänka på Sceneries Not Songs. Ljudlandskap och stämningskonstruktioner snarare än låtar. läs hela

2011 tärningar

100 fantastiska låtar 2011, del 10b

Så har vi nått fram till slutet den här gången också. Fram till slutet av min sjunde 100 fantastiska låtar-lista. Den här gången hade jag så mycket att säga om de två sista låtarna att de fick ett alldeles eget inlägg. En bonusomgång. De här två, och de flesta av låtarna i listan, hittar du i den här spellistan.

Brookes Brothers – The Big Blue

Brookes Brothers – Tear You Down

Som vanligt vill jag inte ens tänka på hur många nya låtar jag kan ha stiftat bekantskap med under det år som var 2011. Och som vanligt är det några låtar som fastnar mer än andra. Sedan finns det de som kommer att utgöra mitt ljudspår för det året, som om inte definiera så åtminstone bli synonyma med det. De två låtar som fångade mig mest kom båda från samma källa: bröderna Dan och Phil Brookes. läs hela

2011 tärningar

100 fantastiska låtar 2011, del 10a

Traditionsenligt, och traditionsenligt försenat, är det dags för en genomgång av 100 låtar alla borde upptäcka och ta med sig från 2011. Har du missat de tidigare 100-listorna jag ställde samman på dagensskiva.com hittar du länkar dit längst ner på sidan. 100 låtar. 10 delar. Uppdelade över tio veckor. De låtar som finns i Spotify kommer att hamna i den här spellistan.

I år blev tio delar elva. Jag sparar de sista två låtarna till nästa vecka. Så den här veckans tio låtar blir bara åtta. läs hela

2011 tärningar

100 fantastiska låtar 2011, del 9

Traditionsenligt, och traditionsenligt försenat, är det dags för en genomgång av 100 låtar alla borde upptäcka och ta med sig från 2011. Har du missat de tidigare 100-listorna jag ställde samman på dagensskiva.com hittar du länkar dit längst ner på sidan. 100 låtar. 10 delar. Uppdelade över tio veckor. De låtar som finns i Spotify kommer att hamna i den här spellistan.

DJ Marky & S.P.Y. feat. Miri – Days Go Slow (Makoto Remix)

Days Go Slow såg dagens ljus redan 2009, men när låten 2011 sedan lyfte från Brasilien och mellanlandade i Japan för en påhälsning hos Makoto Shimizu, ja då fick den tillräckligt med nypåfylld energi för att orka ytterligare några varv runt dansmusikgloben. Och vilket fantastiskt energiknippe det är. Överklockad drum’n’bass insvept i de solskensvackraste av vemodsstråkar. Och så Miriam Hussains längtande sång. Drum’n’bass när den är som bäst alltså. läs hela

2011 tärningar

100 fantastiska låtar 2011, del 8

Traditionsenligt, och traditionsenligt försenat, är det dags för en genomgång av 100 låtar alla borde upptäcka och ta med sig från 2011. Har du missat de tidigare 100-listorna jag ställde samman på dagensskiva.com hittar du länkar dit längst ner på sidan. 100 låtar. 10 delar. Uppdelade över tio veckor. De låtar som finns i Spotify kommer att hamna i den här spellistan.

Try to Find Me – Needs Ending

Det är få saker som kan få mig att känna mig sådär kliande irriterande som när jag inte kan placera en melodislinga eller sampling. När den allra sista pusselbiten fattas. Needs Ending var en av låtarna som det dröjde innan jag till sist kunde identifiera som Jo Jo Zeps Losing Game. Eller rättare sagt inledningen av densamma. läs hela

2011 tärningar

100 fantastiska låtar 2011, del 7

Traditionsenligt, och traditionsenligt försenat, är det dags för en genomgång av 100 låtar alla borde upptäcka och ta med sig från 2011. Har du missat de tidigare 100-listorna jag ställde samman på dagensskiva.com hittar du länkar dit längst ner på sidan. 100 låtar. 10 delar. Uppdelade över tio veckor. De låtar som finns i Spotify kommer att hamna i den här spellistan.

Funk D’Void – Diabla (Joash Orchestral Remix)

Lagom till tioårsjubileet av Diabla blev det dags för ett återsläpp, den här gången med remixer av Metrik och Joash. Mycket hinner hända på tio år, inte minst soundmässigt på dansgolvet. Skotsk-svenske Lars Sandbergs ursprungsversion av Diabla var en rätt hänsynslös attack på trumhinnorna som pumpade ut sin ammunition från en ohelig allians mellan techno och tribal house. Inte mycket av det här finns kvar när Joash fått sin vilja igenom. Egentligen inte mycket mer än konturerna efter melodin. Vad kunde därför vara mer passande än ett gästspel hos Exorcisten? läs hela

pet-shop-boys-elysium-detail

Pet Shop Boys – Elysium

Jag börjar med att skriva något positivt om Ego Music och Hold On.

De är inte The Sodom and Gomorrah Show.

När jag första gången hade lyssnat igenom Pet Shop Boys elfte album (beroende på hur man räknar) var jag rätt benägen att stämma in i den rätt samstämmigt sågande kritikerkör som tyckt till om Elysium. Chris och Neils sämsta album, med råge.

Om det här hade handlat om ett album med en grupp jag aldrig hade hört talas om så skulle historien förmodligen ha slutat här. Men nu pratar vi om tidernas bästa popgrupp och då måste jag förstås tvinga mig till en genomlyssning till. läs hela

2011 tärningar

100 fantastiska låtar 2011, del 6

Traditionsenligt, och traditionsenligt försenat, är det dags för en genomgång av 100 låtar alla borde upptäcka och ta med sig från 2011. Har du missat de tidigare 100-listorna jag ställde samman på dagensskiva.com hittar du länkar dit längst ner på sidan. 100 låtar. 10 delar. Uppdelade över tio veckor. De låtar som finns i Spotify kommer att hamna i den här spellistan.

Pete Herbert & Golden Fleece – Ivory Waves (Original Mix)

Det hinner gå ganska precis en sekund av Ivory Waves för att jag ska börja tänka Promised Land. Inte bara en av de bästa houselåtar som gjorts, en av de bästa låtar som gjorts överhuvudtaget. Det behövs knappt mer för att mina öron ska hinka ut alla potentiella invändningar genom rutan och gilla läget. Mycket. När det sedan visar sig att det inte bara är beatet och den väsande hi-haten som Pete Herbert och Golden Fleece lånat från Joe Smooths episka euforigospel utan, tja, egentligen hela paketet – då är det definitivt inte längre något snack. En tidsresa tillbaka till housens åttiotalsrötter, med housepiano och allt. I händerna på litauiska Downtown Party Network blir Ivory Waves något helt annat, en betydligt mer uppdaterad åttiotalsretrofiering. Väldigt bra den också, men i slutändan är det ändå originalet som är först över mållinjen. läs hela