In the beginning there was Frank, and Frank had a groove

Det här skulle egentligen ha varit en helt annan text. Idag är det 30 år sedan Marvin Gaye nära nog livslånga konflikt med sin far tog slut i en blodpöl. Och en av musikens största tystnade för alltid.

Men så möttes jag av löpsedlarna av att en annan av de riktigt stora också lämnat oss. Inte lika våldsamt, men lika sorgligt.

Historien om Frankie Knuckles har redan berättats otaliga gånger och kommer berättas många gånger igen. En av de främsta pionjärerna när den dikeskörda discon borstade av sig dammet och hittade en ny form. En ny publik. Men med samma hjärta. Klubben. Dansen. En mötesplats där ras, kön, klass och sexuell läggning inte syntes i mörkret. En chans att för en stund fly vardagens ok.

Själv mötte jag Frankie för första gången 1989. Ja, eller åtminstone hans musik. Ett par år tidigare hade de första houselåtarna börjat spelas i svensk radio. Vi importerade namn som M|A|R|R|S, Coldcut, Bomb the Bass och Krush från britterna. Och så 1989, detta dansmusikens magiska år, fick Mats Nileskärs kortlivade program Hip House mig att gräva mig djupare.

Där hittade jag FFRR-samlingen Silver On Black, i nyhetsfacket i Domus skivavdelning i Katrineholm. Där hittade jag Tears.

Och världen stannade till en stund.

Först senare, när en resa till en större stad, insåg jag att det var instrumentalversionen jag hade lyssnat sönder. Först senare upptäckte jag Robert Owens röst och den avgrundssorgsna texten. Men där och då visste jag inte att det saknades pusselbitar. Den pulsvarma basgången, den försiktiga percussionillustrationen, den förföriska hi-haten, de ekande digitalhandklappen och det ensamma elpianot jagat av den pockande triangeln. Sju minuter som var det bästa jag hade hört.

Sju minuter som fortfarande är bland det bästa jag har hört. Både med och utan sång.

På samma samling hade Frankie också remixat Marshall Jeffersons Open Our Eyes. Året efter kom samlingsuppföljaren Gold On Black med ännu ett samarbete mellan Frankie och Satoshi Tomiie, And I Loved You, och där och då blev Frankie Knuckles ett namn som snabbt fyllde min skivsamling. Ett namn som varit en självklar kvalitetsgarant ända sedan dess.

Nu, 24 år senare, tystnar musiken. Det kommer säkert dyka upp remixer och produktioner som inte hann släppas innan Frankies hastiga bortgång. Hans livsverk kommer förhoppningsvis att samlas i mastiga samlingsboxar. Vi har säkert inte hört det sista av Frankie, men Frankie har gett oss det sista han hade att ge.

2005 valdes Frankie Knuckles in i The Dance Music Hall of Fame. Året innan hade Chicagos borgmästare utropat 25 augusti som Frankie Knuckles Day. Samma dag bytte gatan där The Warehouse (klubben som gav housegenren sitt namn och där Knuckles var DJ) en gång låg till Frankie Knuckles Way.

En av dem som varit drivande för att få det här att hända var Illinois dåvarande guvernör: Barack Obama.

Precis så stor var Frankie Knuckles.

De sju bästa Frankie Knuckles-låtarna

7. Luther Vandross & Janet Jackson The Best Things in Life Are Free (Classic 12”)
Luther Vandross, Jimmy Jam, Terry Lewis, David Morales och Frankie Knuckles – dessutom med Jam & Lewis framgångssaga Janet Jackson. Det är på pappret rätt mycket ett dream team. Och resultatet blir precis så bra som man kan begära. En rosakonfettiexploderande och tonårsbubbelförälskad romcom med extra mycket solsken.

6. Frankie Knuckles feat. Shelton Becton It’s Hard Sometime
Precis som i princip alla svarta musikgenrer har även housen haft ett nära förhållande med gospeln. Närheten till Gud och tron på en bättre värld någonstans vid horisonten. Få gånger har det låtit lika bra som när Frankie Knuckles tog hjälp av Shelton Becton, som i sin tur gav oss en predikan värdig en högre makt medan Eric Kupper, David Morales, Paul Shapiro, Satoshi Toomie, John Poppo och Danny Madden blev Knuckles eget house gospel allstar band.

5. Frankie Knuckles feat. Lisa Michaelis Rain Falls
Visst är det så att rätt många av låtarna i den här listan har mer gemensamma drag än skillnader. Såväl musikaliskt som i text. Men där regnet och mörkret ekar kallt utanför Robert Owens och Arnold Jarvis ensamma lägenheter blir effekten den omvända för Lisa Michaelis. Där blir ovädret utanför en avlägsen kuliss som får värmen och närheten i någon annans armar att kännas ännu mer värdefull.

4. Marshall Jefferson presents The Truth Open Our Eyes (World Mix)
Det sägs ibland att deep housen föddes med Open Our Eyes. Det finns säkert de som inte håller med, men oavsett historieskrivning är Open Our Eyes en lika vacker som hypnotisk resa. En marscherande trumrytm som hämtad från Baby Wants to Ride och en stenhårt högtalarmisshandlande basgång lyfts upp från sitt mörker av en suggestiv flöjt och förbiflygande keyboardslingor. Slutresultatet blir den mest fulländade skapelseberättelse som någonsin har skapats.

3. Satoshi Tomiie feat. Arnold Jarvis And I Love You
Robert Owens har inte bara varit rösten i några av housens stora stunder. Han är även en av dem som skrev And I Loved You, men överlät sånginsatsen till Arnold Jarvis. Med nära nog identisk laguppställning som senare kom ge oss The Whistle Song är And I Loved You ganska precis Tears ett år senare. Samma fantastiska ljudkuliss och samma hjärtspruckna svärta.

2. Frankie Knuckles The Whistle Song
De sista åren i sitt liv skapade Frankie Knuckles musik tillsammans med Eric Kupper under namnet Director’s Cut. 20 år tidigare skapade samma duo ett av housens mest solstrålande verk. The Whistle Song är bedrägligt simpel. Ett melankoliskt housebeat som sollojt ligger och rullar i bakgrunden. Paul Shapiros dansar obekymrat runt ovanpå. Och lika omedvetet som självklart sugs du in i världens vackraste och varmaste leende.

1. Frankie Knuckles presents Satoshi Tomiie feat. Robert Owens Tears
Det finns egentligen inte så mycket mer att säga. En av de mest fulländade låtar som någonsin skrivits. Med en av housemusikens varmaste röster. Det finns säkert de som inte berörs av Tears, men jag kan inte låta bli att känna att de förmodligen saknar något där deras hjärta borde sitta.

Spotify-lista

Som vanligt finns det luckor i Spotify, låtar som borde ha varit med. Den nästan imponerande luckan är att Tears tyvärr inte finns med i någon version, så där fuskade jag. Men bland låtarna i Spotify har det ändå blivit en spellista till Frankies minne. 59 år. 59 låtar.

En reaktion på ”In the beginning there was Frank, and Frank had a groove

Kommentera