Ben Watt – Hendra

Hur många gånger får man lyssna på en låt? Om och om igen.

Ingen gång säger vissa. Hur många gånger som helst säger jag.

När jag började höra talas om Ben Watts kommande soloalbum kände jag mig lite tveksam. Ben är fortfarande Ben. Men att han, liksom livspartnern Tracey Thorn, skulle leta sig tillbaka till de akustiska rötterna vad inte vad jag riktigt hade hoppats på.

Det var fram till dess att jag hörde Hendra.

Jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på den sedan dess.

Kanske för att jag hörde den samtidigt som världen utanför mitt fönster drabbades av en piskande höststorm, mitt i vårens långsamma uppladdning. Bleknad vardagsdramatik med ett passerat liv i backspegeln. En värld fångad mellan tvättmaskinen och den efterlämnade disken. En akustisk nattmangling djupt pålad i hjärtat. Och för varje gång stannar världen till för bara en stund. Ett snabbt ögonkast i morgonrusningen innan blicken fastnar i golvet mellan sätena igen. läs hela

Panti Bliss - Oppressive toppbild

Panti Bliss – Oppressive (The Best Gay Possible)

Helt plötsligt, när snön hittat hit igen, upptäcker jag att Pet Shop Boys remixat ut nytt. Ja, eller snarare tonsatt ett tal.

Fram till igår hade jag överhuvudtaget inte hört talas om Panti Bliss. Än mindre om en homofobikontrovers som Panti, eller Rory O’Neill, började året med. Men efter en snabbsväng genom Googles sökvärld upptäcker jag att Panti är en drag queen-institution på Irland, som i början av 2014 hamnat i en mindre mediestorm kring anklagelser om homofobi och vad det egentligen innebär. Och kanske ännu mer om vem som har rätt att definiera ordet – och har rätt att känna sig kränkt och utsatt. läs hela