7he Myriads – ∞

Att ha något på tungan. Något som kliar i bakhuvudet. Men vet nästan, men polletten vill inte trilla hela vägen ner.

Jag började lyssna på 7he Myriads utan att ha särskilt mycket koll på vad jag kunde förvänta mig. Framförallt utan att ha läst in mig på titlarna. Hade jag gjort det sistnämnda hade jag förmodligen hört det direkt.

Det börjar i en direkt nedstigen tronföljare till Cerrones rymddiscoklassiker Supernature. Analogt discomörker, som sakta vävs samman med en plockad gitarr på gränsen till distsammanbrott. En lika omärkbar som tvär spårändring senare glider vi rakt in i det tidiga nittiotalets brittiska housepopscen utan att mellanlanda i åttiotalet.

Och hela tiden finns den där. Melodislingan som direkt fångar mitt öra. Men där den smyger igång långt ner i ljudbilden kan jag inte placera den. Inte förrän efter ganska precis två minuter. Då faller allt på plats. Basgången. Melodin.

Spacer.

När Nile Rodgers och Bernard Edwards inte dominerade dansgolven med sitt Chic hjälpte de andra få lite mer glitter i sina karriärer. Namn som Sister Sledge och Diana Ross. Men en av duons allra bästa skapelser flög tvärs över Atlanten och landade i Frankrike. Hos Sheila & B. Devotion, närmare bestämt.

Bernards basgång. Niles wackande gitarr. Ett snyggt piano. Bästa Chic-form. Men även om Spacer utan problem hade platsat på ett Chic-album så fanns det ett stänk av rymddisco inte bara i texten, utan också musikaliskt.

Det är något som Vitalic Teterin och Alexey Krjuk tar fasta på när de tre decennier senare gör sin egen version.

Det är inte bara sången som har försvunnit. Discogolvsglittret likaså. Istället är det den melankoliska undertonen som tillåts blomma ut. Insvept i den rymddiscokostym som analogt formade en stor del av kontinentens discosound. Cerrone, Giorgio Moroder, Alec R. Costandinos. Ett scenografiobyte lika enkelt och självklart som briljant.

Det är också här vi hittar en stor del av grunden till 7he Myriads. Och i likhet med mer och mer av den riktigt vassa elektroniska musiken kommer den Ryssland, St. Petersburg närmare bestämt. Fortfarande är vi inte direkt bortskämda med mer dansgolvsorienterad elektronik från landet i öst – åtminstone inte bra sådan – men även detta blir allt vanligare.

Jag upptäckte 7th Myriads via den putsning av Pearl Jams Indifference som duon gav ut tidigare i år. I samma veva släpptes också gruppens 2010-debut på nytt, med några påhakade ep-låtar. Och glädjande nog är är ett av de trevligaste album som har kommit de senaste åren.

Spacer både är och inte är en bra sammanfattning av . Det analoga löper som en röd tråd genom hela albumet. Väsande hi-hats och discokänsla likaså. Men det är lika mycket house som disco. Lika mycket solsken som blåfilter. Ibland låter musiken som osläppta inspelningar med 30 år på nacken, för att i nästa andas maskinellt 10-tal.

Number One med sitt lekfulla nittiotalshousepiano och sin Paul Shapiro-flöjt. French Wind, där Giorgio Moroder en gång för alla återfötts som Lifelike. Ocean (Summer of Love) som låter precis som den heter, med en solbränd Fred Falke nickande i kulisserna. Starlight:s euforiskt bubblande raketfärd genom en animerad Daft Punk-video. All Night Long, lika delar Music Sounds Better With You och nydiscolägereld. Running Man som sammanfattar Depeche Modes glansdagar på sju och en halv minut.

Men hur bra resten av än är bleknar övriga låtar när fullständigt magiska Megapolis slött smyger igång. Solskensdåsig percussion, en försiktig triangel och en sordinerad trumpet tar oss till en kritvit strand utan slut där solen långsamt går ner över de rullande piano- och analogbränningarna. Men så ökar vinden på. Pianot tar taktpinnen och räknar in de övriga. Det som tidigare kändes ofokuserat förvandlas nu till bortglömd tvilling till La Ritournelle, komplett med sin livestökiga rytmsektion. Och när så stråkarna börjar måla horisonten efter fyra minuter, precis när triangeln och hi-haten bestämmer sig för att ta mer plats, då är den grå novembertristessen utanför fönstret helt plötsligt målad i de varmaste pastellfärger.

Från Ryssland. Med väldigt mycket kärlek.

Kommentera