100 fantastiska låtar 2011, del 8

Traditionsenligt, och traditionsenligt försenat, är det dags för en genomgång av 100 låtar alla borde upptäcka och ta med sig från 2011. Har du missat de tidigare 100-listorna jag ställde samman på dagensskiva.com hittar du länkar dit längst ner på sidan. 100 låtar. 10 delar. Uppdelade över tio veckor. De låtar som finns i Spotify kommer att hamna i den här spellistan.

Try to Find Me – Needs Ending

Det är få saker som kan få mig att känna mig sådär kliande irriterande som när jag inte kan placera en melodislinga eller sampling. När den allra sista pusselbiten fattas. Needs Ending var en av låtarna som det dröjde innan jag till sist kunde identifiera som Jo Jo Zeps Losing Game. Eller rättare sagt inledningen av densamma.

Några få takter: det är allt som behövdes för att Justin van der Volgen skulle kunna sträcka ut originalloopen till en nära sju minuter lång smådubbande resa. Det blir musik som får mig att tänka Grace Jones. Eller Carly Simons Chic-låt Why. Uttänjt till sju minuter skulle det här förstås kunna bli ungefär hur tråkigt som helst, men precis som Justin klipper av Losing Game innan den börjar tappa smak är Needs Ending en sugande, gungande resa tillbaka till ett etnosökande maskinåttiotal. Och med de enda textraderna “no, we just can’t seem to mend it / no, we just can’t seem to end it” blir Needs Ending ett långsamt havererande förhållande som försvinner in i ekona från en paraplydrinksbeströdd strandfest.

Chris Malinchak feat. Damon C. Scott – No Secrets

Om man, sådär bara lite i förbifarten, samplar in Propagandas Pi Machinery, en av åttiotalet ljudväggsmäktigaste och bästa låtar, då vill man verkligen att jag ska upptäcka den samplande låten. Det som egentligen blir helt fel i en låt långt från Propagandas storebrorsmaskinella ångvält funkar oväntat bra – även om det bara är ett tillfälligt gästspel.

Men det var ju inte en Propaganda-sampling som fick mig att närma mig No Secrets, det var förstås upphovsmannens namn. Chris Malinchak har som ena halvan av Hott 22 varit en flitig gäst när jag listat 100 låtar från året som gått (senast i 2008 års lista). Det han gjorde 2011 utan kollegan Greg Bahary gav ytterligare en placering. Tillsammans med rösten från Damon C. Scott ger Malinchak oss den här gången blå väshouse som får mig att tänka på Julian Jonahs klassiker Jealousy & Lies. Pi Machinery och Jealousy & Lies. Det är nästan svårt att hitta mer smickrande referenser än så.

Tracey Thorn – Swimming (Visionquest Remix, Ewan Pearson Re-Edit)

Ända sedan Tracey Thorn klev tillbaka in i rampljuset igen på tvåtusentalet har jag förstås hoppats på stordåd. En av världens vackraste och bästa röster som tillsammans med sin livskamrat Ben Watt gett oss fler oförglömliga låtar än de flesta andra.

Men varken Out of the Woods eller Love and Its Opposite var i närheten av Everything But the Girl-bra. Rösten var precis lika enastående som vanligt, men hålet efter Ben kunde inte fyllas av hennes nya samarbetspartners. På samma sätt som musiken som Ben Watt skapar också börjar glida iväg åt fel hel. De gör bra saker var för sig, men det är tillsammans som de skapar magi.

Med det sagt är Tracey fortfarande Tracey och med rätt inramning börjar det glittra igen. Som när en av de bästa låtarna på senaste albumet får nytt liv. Visionquest-remixen dök upp redan 2010, men ursprungsproducenten Ewan Pearson tyckte tydligen att den skulle må bra av att putsas ytterligare lite. Och vilken simtur det är. I det varmmörkaste av vatten under en kupol av stjärnfall. Tracey Thorn där Tracey Thorn hör hemma.

It’s all over, so let’s go on
There’s nothing left, so let’s go on
We can’t keep on, so let’s keep on
There is no reason, so let’s make our own
Let’s make our own, let’s make our own

Billie Ray Martin – Sweet Suburban Disco (Original Extended Mix)

Någonstans faller jag redan när den första tonen lämnar högtalaren. När melodislingan från Bronski Beats klassiska bögsignatur Smalltown Boy lägger det vemodiga ramverket. Snyggt, lågmäld pophouse som drar ett kritstreck rakt tillbaka till genren som den lät där i skarven mellan åttio- och nittiotal. Lördagens färg som fyrljus i den gråa vardagens livskvävande rutin. Billie Ray Martin har gjort sin bästa låt sedan Your Loving Arms. Omslaget är nästan Electribe 101-snyggt. Och lördagens färger fortsätter rädda liv.

Martin Patiño – Hommage a la sodomie (Joash Remix)

Om någon hade bett mig beskriva hur en musikalisk tribut till sodomi skulle låta hade jag förmodligen hamnat rätt långt från de åtta minuter som Martin Patiño och Joash tillsammans skapat. Med tanke på att omslaget dessutom pryds av en gullig katt kan man förstås spekulera en hel del om allt möjligt. Men när man klarat av titeln kliver ett synnerligen långsamt vackerbygge fram. Från ett tvekande piano och en latinodoftande rytm över en mörkt studsande basgång och regnhotande stråkar till en final där molnen spricker upp och världen visar sig från sin allra mest solleende form.

Late Nite Tuff Guy – Not in Love Anymore (LNTG Rework)

Det finns samplingar som ibland får eget liv. Där den samplande låten nästan blir originalet. Så är definitivt fallet med Michael McDonalds I Keep Forgettin’. Hur mycket jag än försöker känns det hela tiden som att McDonald sjunger över en instrumentalversion av Warren G:s och Nate Dogg gangstarapklassiker Regulate. Men när Carmelo Bianchetti är inne och putsar är det McDonalds låt och inget annat som återfinns i strålkastarljuset. LNTG-versionen tar inte några jättekliv ur originalets skor på något sätt, men ger en snyggt uppdaterad skärning till I Keep Forgettin:s kostym. Och texten om ett havererat förhållande är precis lika tidlöst sorglig, nästan 30 år senare.

Fac 15 feat. Cathi Ogden – Twisted by the Pool (Digital 96 Deeply Fierce Mix)

Fac 15:s eleganta ordlek firade tioårsjubileum 2011. Så lång tid hade gått sedan Christopher Bernard och Mark Doyle först tog hjälp av Cathi Ogdens blasésvävande röst. Den gången dök Twisted by the Pool upp på Doyles egen, rätt nystartade, skivetikett Hed Kandi – en etikett som sedan dess glittrat mer än de flesta andra. När Twisted by the Pool nu förses med en ny inramning har den passande nog hittat hem till Mark Doyles nya hemvist, Fierce Angel Records. Där sitter Cathi Ogden ihopkrupen på en strandstol med spillrorna av ett krossat hjärta medan melodislingan från Small Town Boy förvrängt studsar mellan de solnedgångsmålade husväggarna.

We flew so high
Now I’ve fallen so far
One night of bliss
Then you leave me, you leave me
Like this

The Good Natured – Skeleton

The Good Natured – Wolves

Det är svårt att inte tänka på The Cure när jag hör The Good Natured. De pompöst svulstiga åttiotalsljudväggarna. Men också de poppiga melodier som gruppen, när humöret faller på, bäddar in mitt i ljudflodvågorna. Men mer än något annat är det inte The Cure, utan Robert Smith jag tänker på. Såväl Skeleton som Wolves andas nämligen också väldigt mycket av den Not In Love-cover som Crystal Castles gav ut 2010 – och då med just Smith på sång. Och visst är det även sången som är pricken över i även denna gång, nu från Sarah McIntosh (som även delar Smiths hårsvall). Lägg till några stänk Ladyhawke och Florence & The Machine och du får 2011 års bästa powerpop.

Adele – Set Fire to the Rain (Thomas Gold Remix)

När Adele tänder tändstickan i Set Fire to the Rain hade det lika gärna kunnat vara ljudillustrationen till öppningsscenen i Mission Impossible. En fantastiskt mäktig stråkvägg som river ner allt i sin väg – allt utom Adeles lika mäktiga röst som delar den vältrande ljudvågen i två. När Thomas Gold sedan har fått sin vilja är den svulstiga agentfilmskänslan inte längre kvar, i två och halv minut känns Set Fire to the Rain snarast återhållet avskalad, basgången till trots. Men när världen kring tvåminutersstrecket pausas runt Adele och ett piano visar det sig att öppningen bara är en kraftsamling inför raketavfärden. När Adele och Thomas Gold tillsammans exploderar ut Set Fire to the Rain i ett elddränkt hav av piskande trancerytmer och världsherreväldeskämpande stråkar. Resultatet blir en orgie i känslor för stora för att rymmas i ett enda stjärnsystem.

Alla delar 2011

100 fantastiska låtar 2011

Tidigare års listor

100 fantastiska låtar 2010
100 fantastiska låtar 2009
100 fantastiska låtar 2008
100 fantastiska låtar 2007
100 fantastiska låtar 2006
100 fantastiska låtar 2005

Kommentera