100 fantastiska låtar 2011, del 6

Traditionsenligt, och traditionsenligt försenat, är det dags för en genomgång av 100 låtar alla borde upptäcka och ta med sig från 2011. Har du missat de tidigare 100-listorna jag ställde samman på dagensskiva.com hittar du länkar dit längst ner på sidan. 100 låtar. 10 delar. Uppdelade över tio veckor. De låtar som finns i Spotify kommer att hamna i den här spellistan.

Pete Herbert & Golden Fleece – Ivory Waves (Original Mix)

Det hinner gå ganska precis en sekund av Ivory Waves för att jag ska börja tänka Promised Land. Inte bara en av de bästa houselåtar som gjorts, en av de bästa låtar som gjorts överhuvudtaget. Det behövs knappt mer för att mina öron ska hinka ut alla potentiella invändningar genom rutan och gilla läget. Mycket. När det sedan visar sig att det inte bara är beatet och den väsande hi-haten som Pete Herbert och Golden Fleece lånat från Joe Smooths episka euforigospel utan, tja, egentligen hela paketet – då är det definitivt inte längre något snack. En tidsresa tillbaka till housens åttiotalsrötter, med housepiano och allt. I händerna på litauiska Downtown Party Network blir Ivory Waves något helt annat, en betydligt mer uppdaterad åttiotalsretrofiering. Väldigt bra den också, men i slutändan är det ändå originalet som är först över mållinjen.

Good Guy Mikesh & Filburt – Gold Snake (Iron Curtis Golden Trance)

“Golden Trance”-tillägget inom parentes sammanfattar Iron Curtis Gold Snake-remix väldigt bra. Det som börjar med artificiellt handklapp och en gammelhouse-basgång börjar så sakteliga sträcka på sig där den ligger bekvämt nedkrupen i sängen. Bit för bit växer Gold Snake. En orgel från Timmy Thomas. Why Can’t We Live Together. Horisontslickande melodimattor som lättar från marken. De allt tydligare konturerna av ett piano. En lugnt knorrande 303:a. En hi-hat som fångar vinden där den hänger ut genom fönstret. En karavan Instagram-uppladdningar som alla fångar en tranceuppgång när den strålar som mest fotogeniskt.

Iron Curtis & Leaves – You’re (Way Much More Than Just) My Choice Tonight (Mano Le Tough Remix)

“Behaglig” är lite grann som “trevlig” när man ombeds tycka till om något. En snyggare omskrivning av “meh”. Fast inte nödvändigtvis meh som något genomdåligt utan bara… meh. Iron Curtis och Leaves originalversion av You’re (Way Much More Than Just) My Choice Tonight är släpigt jazzvibbande djuphouse som inte stör särskilt mycket. Snygg. Trevlig. Behaglig. Inget som fastnar. Precis samma ord skulle jag kunna använda för att beskriva Mano Le Toughs remix. Men någonstans här hittar vi en hårfin skillnad. Eller egentligen en rätt stor, eftersom Mano Le Tough slängt ut det mesta av originalet och istället skapat sin egen målning utifrån minnesbilden av det. Det är sex och en halv minut djupt gungande house där pianon och keyboardmattor guppar förbi, ibland till synes helt oplanerat. Men trots det lyckas Mano Le Tough skapa en resa som hela tiden håller intresset vid liv med sina vackra penseldrag. Snyggt. Trevligt. Behagligt. På ett väldigt bra sätt.

Lyssna på smakprov hos Beatport

Marius Våreid – Mølen

Det känns rätt sympatiskt att Marius Våreid gjort musik i konstellationer med namn som Ytre rymden dansskola och Päronsoda. I fallet Mølen står det bara Våreids namn på etiketten. I hörlurarna får mjuk elektronik sällskap av en ljudbildsbegravd houserytm som egentligen är alldeles för brysk för de väna melodierna. Men lager på lager byggs melodierna på och skapar till slut tillräckligt mycket tyngd för att hitta balansen mellan det stampande och det svävande. Och hela tiden ligger pianoackorden som en påminnelse om en norsk fjordvärld där solen alltid skiner på halvfart.

Jeremy Glenn – New Life (Perseus Summer of 83 Remix)

Gassande sol tvingar ner pärlande svettdroppar i ögonen, dolda bakom världsavskärmande solglasögon. Kvicksilvret kokar så till den milda grad att till och med Jeremy Glenns röst sluddras ner till ett soldåsigt halvtempo. Artificiella oljefat och syntpiskande trummor. 1983 eller 2011. När sommaren verkligen slår till är den solblekta tillvaron alldeles för behaglig för att bekymra sig om morgondagen. A new life. Vare sig du vill eller inte.

Miaoux Miaoux – Hey Sound!

När jag hör Julian Corries Hey Sound känns det som att förflyttas tillbaka till ett musikaliskt väståttiotal besatt av Afrika. Toto, Art of Noise, Artists United Against South Africa, Band Aid, Paul Simon, Malcolm McLaren – listan kan göras lång. Artister som bara lät sig färgas och influeras på ytan över dem som vävde in afrikanska influenser till dem som satte strålkastarljuset på förtrycket i Sydafrika och samarbetade med afrikanska artister. Afrikanska artister som Johnny Clegg & Savuka som vann framgångar i väst. Hey Sound! andas samma känsla. Egentligen handlar det mest om call & response-sången i det som i grund och botten mest är studsande elektronik. Men samtidigt finns det en känsla mellan tonerna. Percussionrytmen. De smygande Jerome Sydenham-stråkarna. Den maskinella åttiotalssynten. Basgången som hämtad från en afrikafunkritning 30 år senare. Men egentligen är kontinenthemvisdiskussionen rätt irrelevant. Vad Hey Sound! mer än något är är ett snyggt smittande och gränslöst låtbygge.

Jozif – Cathy’s Diamonds

Det basgångsbygge som Jozif trädäckat ut under diamanterna är fel på mer än ett sätt. Rytmen och basen klättrar snudd på ända in i högtalarna. De kör över den försiktiga melodin utan att ens titta i backspegeln efteråt, där spillrorna efter eldflugedansande stråkar begravs långt bak i ljudbilden. Men när sedan stråkarna efter tre minuter inte längre nöjer sig med en trottoarplats blir det helt plötsligt en kamp mellan stordramatiska gester och allting faller på plats. Vackert, storslaget och filmiskt drömmande.

Stop Modernists feat. Chris Lowe – Subculture (Main Vocal Extended)

Bakom Stop Modernists döljer sig de två betydligt mer välkända namnen Jori Hulkkonen och Alex Nieminen, DJ:s och houseproducenter från vårt östra grannland. Tillsammans har de gett en av New Orders mest popperfekta skapelser en millimetermåttsydd kostym av den allra tidigaste Chicago-housen, komplett med en Larry Heard-basgång och en löst hållen hi-hat. Begravt långt ner i ljudmixen hörs ekona från en Hooky-gitarr. Och så ovanpå allt en sjungande Chris Lowe, den andre i Pet Shop Boys. Och just en sjungande Chris Lowe. Inte en pratsjungande. Resultatet blir att New Orders högmaskinella original förvandlas till sju och en halv minuts vackert vemod. Skillnaden mellan Bernard Sumners blasésång och Chris svajigt begränsade register blir lite grann som skillnaden mellan Neil och Chris. Orden får en annan laddning. Kastas upp och landar i ett nytt, blåare ljus. En helt ny låt än New Orders original. Precis som en bra cover ska vara.

The Naked and Famous – Young Blood (White Sea Remix)

Originalversionen av Young Blood, en av 2010 års bästa låtar, var skrålande ljudväggshouse förpackad som den charmigaste pop. De många remixer som har dykt upp har tagit mer eller mindre olika riktningar som gjort att de i vissa fall kommit att bli helt nya låtar. Den som förmodligen lyckades bäst med att tolka om ursprungsmaterialet i remixform var Morgan Kibby, ett av namnen bakom M83. Det här gjorde att jag var rätt säker på hur White Seas remix skulle låta. En sakral körversion var inte vad jag hade väntat mig.

Det är precis där som remixen tar sin början. Alisa Xayaliths sång svävande runt en hymnande kyrkokör inramad av den perfekta akustiken i en katedral med några hundra år på nacken. Oerhört vackert. När katedralens väggar sedan efter drygt två minuter sprängs bort att ge plats för en ljudtsunami blir effekten lika oväntad som mäktig. En dynamisk svulstutflykt när den är som analogmurrar som bäst.

Planningtorock – Living It Up

När James Brown gjorde det på ytan bedrägligt banala i att flytta fokus från tvåan till ettan så gjorde han på samma gång alla instrument till del av rytmsektionen. Allt handlade om rytmen. Att förstärka rytmen. Att kalla Living It Up till funk i rakt nedstigande led från James Brown är förstås en uppåt väggarna sned jämförelse, men även i Janine Rostrons skapelse får allt stå tillbaka för rytmen. Mer än något förstås de suggestiva stråkarna, ljudspåret till en panisk motorsågsjakt genom en bortglömd skog.

Alla delar 2011

100 fantastiska låtar 2011

Tidigare års listor

100 fantastiska låtar 2010
100 fantastiska låtar 2009
100 fantastiska låtar 2008
100 fantastiska låtar 2007
100 fantastiska låtar 2006
100 fantastiska låtar 2005

Kommentera