Pet Shop Boys – Invisible

I år har det gått 26 år sedan Love Comes Quickly seglade in i mitt liv. West End Girls i all ära, men det var först i och med uppföljarsingeln som jag var hopplöst fast. Så där fast som man är när man som tonåring upptäcker musik. När musik kan vara allt och lite till.

Att jag 26 år senare skulle strömma Pet Shop Boys nya singel över internet, och dessutom kunna se videon samtidigt utan att behöva hyra en Moviebox, var förstås inget jag kunde föreställa mig då.

26 år är väldigt lång tid. Det har hunnit hända oerhört mycket. Och samtidigt inget alls. Åtminstone inte i Pet Shop Boys värld.

För vad är väl Invisible om inte It Couldn’t Happen Here eller King’s Cross? Musik som släpptes på duons andra album Actually. Då skriver vi visserligen 1987, men ett 25-årsjubileum blir å andra sidan än mer passande.

Men det är inte bara musiken som tar decenniekliv utan att trampa det minsta snett. Även den perfektionistiska estetiken, med en video så förrädisk enkel att den skulle kunna vara omslagsbilden till av Pet Shop Boys åttiotalsalbum.

Men om Pet Shop Boys slutar cirkeln mer och mer för varje släpp under tvåtusentalet så har det hänt desto mer med mig. Nyheterna om nytt material från världens bästa popband river inte upp lika intensiva känslostormar. Det har jag växt ifrån.

Trodde jag åtminstone.

Jag hörde talas om att videon var släppt när jag satt på jobbet, men det var först en hel massa timmar senare som jag lyssnade. Jag hade helt enkelt glömt bort det. Så viktigt var det. Så tog jag mig till sist tid och tänkte att jag skulle lyssna mest för att ha lyssnat. Det hann bli natt. En krympt värld.

Invisible är inte en förstasingel. Det är väl egentligen inte ens en singel, något som släpps som smakprov på ett kommande album. Det är inte musik för stora kanaler. Det är en vemodigt intim stund. Det är en mental nattpromenad när hela världen sover sedan länge. Eller kanske till och med kollapsat och tagit slut. När det enda som finns kvar är spillrorna av det som en gång tillhörde någon annan.

Och så förstås Neils mästerliga penna. När den på ytan förrädiskt platta textraden ”it’s queer how gradually I become invisible” kontextfylls till en tredimensionell tolkningskub.

Precis som vanligt. Och samtidigt början på något nytt. Igen.

2 reaktioner på ”Pet Shop Boys – Invisible

Kommentera