PSBElectric2

Pet Shop Boys – Electric

It’s in the music
It’s in the song
And the feeling of the warmth around us all is so strong

Med några få textrader sammanfattar Neil Tennant, som så många andra före honom, dansgolvsnattens magi. Känslan av gränslös gemenskap och bekymmerslöshet. Men det är samtidigt en summering av Pet Shop Boys tre årtionden långa karriär. För bakom fasaden av stilperfektion och trafikkoner så är det alltid musiken som har varit kärnan. Den ständiga jakten på den perfekta poplåten.

Visst har det blivit några utflykter. En balett här, ett stumfilmssoundtrack där, men de har på det stora taget varit parenteser på vägen. Men det är ju popmusiken i sin bästa form som alltid utgjort hjärtat.

läs hela

10 skivor toppbild

10 skivor som har format mig (och varför)

Så hände det sig en dag att jag fick en utmaning från Patrik Hamberg att lista tio skivor som format mig. Inte nödvändigtvis de tio skivor som jag idag skulle ta med mig till den öde ön, utan istället musiken som gjort mig till den jag är idag. Ja, musiksmaksmässigt, åtminstone.

Att sammanfatta sig själv – alla sidokast och korsdrag som jag stött på under mina musiklyssnande år – i tio skivor är förstås en halvt omöjlig uppgift. Trodde jag åtminstone. Men åtta av dem trillade på plats av sig själv bara jag började fundera. Jag behövde inte fundera särskilt mycket kring de två sista. Bara det, att de gjort så pass stort avtryck i mig, gör att det blev rätt lätt.

läs hela

Electribe 101 Fever stor

From Electribe 101 with love

1990 gav Electribe 101 oss musikhistoriens näst bästa album. 24 år senare står frontfiguren Billie Ray Martin för den finaste Frankie Knuckles-hyllningen så här långt.

Electribe 101 blev bara ett album och fem singlar gamla. Efter det upplöstes gruppen. Men under sin korta tid tillsammans hann den brittisk-tyska kvintetten skapa mer musikmagi än de flesta artister någonsin är ens i närheten av under en hel, lång karriär.

Och förstås inte att glömma fingertoppsestetiken i gruppens fantastiska omslag – signerade Mark Farrow, mest känd som mannen bakom Pet Shop Boys omslagsstrategi.

läs hela

Frankie Knuckles

In the beginning there was Frank, and Frank had a groove

Det här skulle egentligen ha varit en helt annan text. Idag är det 30 år sedan Marvin Gaye nära nog livslånga konflikt med sin far tog slut i en blodpöl. Och en av musikens största tystnade för alltid.

Men så möttes jag av löpsedlarna av att en annan av de riktigt stora också lämnat oss. Inte lika våldsamt, men lika sorgligt.

Historien om Frankie Knuckles har redan berättats otaliga gånger och kommer berättas många gånger igen. En av de främsta pionjärerna när den dikeskörda discon borstade av sig dammet och hittade en ny form. En ny publik. Men med samma hjärta. Klubben. Dansen. En mötesplats där ras, kön, klass och sexuell läggning inte syntes i mörkret. En chans att för en stund fly vardagens ok.

läs hela

Ben Watt Hendra

Ben Watt – Hendra

Hur många gånger får man lyssna på en låt? Om och om igen.

Ingen gång säger vissa. Hur många gånger som helst säger jag.

När jag började höra talas om Ben Watts kommande soloalbum kände jag mig lite tveksam. Ben är fortfarande Ben. Men att han, liksom livspartnern Tracey Thorn, skulle leta sig tillbaka till de akustiska rötterna vad inte vad jag riktigt hade hoppats på.

Det var fram till dess att jag hörde Hendra.

Jag vet inte hur många gånger jag lyssnat på den sedan dess.

Kanske för att jag hörde den samtidigt som världen utanför mitt fönster drabbades av en piskande höststorm, mitt i vårens långsamma uppladdning. Bleknad vardagsdramatik med ett passerat liv i backspegeln. En värld fångad mellan tvättmaskinen och den efterlämnade disken. En akustisk nattmangling djupt pålad i hjärtat. Och för varje gång stannar världen till för bara en stund. Ett snabbt ögonkast i morgonrusningen innan blicken fastnar i golvet mellan sätena igen.

läs hela

Panti Bliss - Oppressive toppbild

Panti Bliss – Oppressive (The Best Gay Possible)

Helt plötsligt, när snön hittat hit igen, upptäcker jag att Pet Shop Boys remixat ut nytt. Ja, eller snarare tonsatt ett tal.

Fram till igår hade jag överhuvudtaget inte hört talas om Panti Bliss. Än mindre om en homofobikontrovers som Panti, eller Rory O’Neill, började året med. Men efter en snabbsväng genom Googles sökvärld upptäcker jag att Panti är en drag queen-institution på Irland, som i början av 2014 hamnat i en mindre mediestorm kring anklagelser om homofobi och vad det egentligen innebär. Och kanske ännu mer om vem som har rätt att definiera ordet – och har rätt att känna sig kränkt och utsatt.

läs hela

Martin Luther King & Romanthony

In the (House) Spirit of Martin Luther King & Romanthony

Den 28 augusti i år var det 50 år sedan Martin Luther King höll sitt ”I Have a Dream”-tal.

50 år då så mycket hänt. Och samtidigt så väldigt lite.

Kanske just därför är talet fortfarande så brinnande aktuellt. Även om vi, för det mesta, inte längre bränner kors så finns hatet som en ständig påminnelse på andra sätt. Självklarheter som människors lika värde är inte alls så självklart när allt kommer omkring. Inte ens i delar av världen där det har varit självklart. När regnbågens oskyldiga färger måste låsas in för att inte hota nationers stabilitet.

läs hela

Barry White, 10 år senare
Bild

Barry White, 10 år senare

Idag skjuts det upp fyrverkerier över hela USA. Ett hyllande av nationen och den anda som byggde den.

Idag är det också tio år sedan Barry White lämnade oss, 58 år gammal. Tio år sedan jag skrev den text som jag lika gärna hade kunnat skriva idag. Om Barry.

Men i år är det dessutom 40 år sedan Barry White släppte sitt första album i eget namn.

Jag hade kunnat säga att det blev startskottet för en lång och framgångsrik karriär, men Barry hade redan året innan bekantat sig med Billboardlistans högre regioner med Love Unlimiteds debutsingel Walking in the Rain With the One I Love, släppt året före Barrys egen debut. Även dessförinnan hade han jobbat med att producera och arrangera musik, som Bob & Earls Harlem Shuffle (som idag förmodligen mest för tankarna till House of Pains Jump Around).

läs hela

Bvdub - A Careful Ecstasy

Bvdub – A Careful Ecstasy

Hur låter A Careful Ecstasy?

Det är frågan jag kommer på mig själv med att återkomma till när jag lyssnar. Vilka ord som krävs för att överföra ljuden på A Careful Ecstasy till text.

Själv har jag egentligen bara snuddat vid Bvdub före A Careful Ecstasy. Hört något album. Hört någon låt. Men aldrig riktigt sugits in i Brock Van Weys värld. Något som jag tänker ändra på nu, även om det i sig är en utmaning i dagens tidsbristintensiva samhälle. Bvdub har nämligen släppt 20 album. Sedan 2007.

läs hela

Wee Gee - Hold On (To Your Dreams)

Wee Gee – Hold On (To Your Dreams)

Hur skulle det ha låtit om Barry Whites och Bobby Womacks vägar hade korsats i en skivstudio?

Förmodligen precis som Hold On (To Your Dreams).

Det är lätt att lura sig att livet är mycket enklare om man väljer att lyssna på musik med ett slutdatum. Att det, till skillnad från dagens ständiga störtflod av musik, faktiskt går att få lite bäring på tillvaron. Hanterbara mängder musik att upptäcka.

Gräver man sig tillbaka till sjuttiotalets discoscen blir livet allt annat än enkelt. För varje artist jag bockar av dyker minst två nya upp. Nya spår som leder till lika mycket till.

läs hela